Tack och hej!

Efter dryga fem veckor i Tylösand har jag tagit mig tillbaka till framsidan och Stockholm.
De sista dagarna vid havet var röriga, simskoleavslutning, Thåströmkonsert i Göteborg och packning för hemresa.
För denna sommaren har jag skrivit klart. Simskolan gjorde att jag missade lite av livräddarnas arbete, men det fanns trots allt mycket att skriva om och det känns som det finns tusen saker till. 
Nästa år vet jag inte om jag ska ha hand om simskolan. Inget bestämt än. En sak är säker i allafall, jag har aldrig fryst så mycket som jag gjorde under simskolans fyra veckor.

Vill du veta mer om Livräddarna Tylösand- gå in på www.tylosand.net


Tack för att ni tog er tid och läsa!


Simma lugnt!

Vänligen Per


Bestulen

Jag hade tänkt och skriva fyra-fem inlägg ikväll. Men allt har bara varit ett enda stort KAOS.
Under eftermiddagen blev jag bestulen på min ryggsäck innehållande plånbok, solbrillor, tröja och simmärken. Värst var givetvis plånboken. Jag brukar aldrig ha kontanter i den. Men idag låg det för mig en större summa i den.
Lyckligtvis var det en kvinna som hittade alla sorter kort man bär i plånboken. Allt låg slängt i gatan. Skönt och få tillbaks grejerna, även om kortet är meningslöst nu när det är spärrat.
Lite tungt nu när jag ska åka hem till Stockholm på söndag. Det ska nog ordna sig med pengar och resa tillslut.

Visst känner jag vrede över att blivit bestulen. Lite arg på mig själv också när jag glömde bort att hålla koll på min ryggsäck lite för länge. Dock tycker jag mest synd om dem människorna som stal mina saker. Dem kan inte ha det lätt.


SOLNEDGÅNG

Finns det någon vackrare än den i Tylösand?




Tveksamt, va?!

Livräddarutbildning

Varje år genomför Livräddarskolan två stycken Steg-2 Livräddarutbildningar. En A- och en B-kurs. Båda med samma innehåll men olika instruktörer. Två instruktörer vardera plus gästföreläsare.
Under A-kursen tidigare i sommar startade femton elever, fyra hoppade av och slutligen blev tio legitimerad Livräddare.
B-kursen som drog igång förra veckan har endast sju (!) stycken deltagare. 20 elever är lika med en full kurs. Trist att de är så få som sökt.


Jag gick kursen förra året och är en gröngöling i sammanhanget, men vad jag vet hölls det förr om åren tre Livräddarutbildningar i Tylösand varje sommar. Alltid 20 elever. Vad den negativa utvecklingen beror på kan jag inte svara på. Däremot kan jag kommentera min egen utbildning.
För mig var det en ren slump att jag sökte till Livräddarskolan. Jag hade sett en annons i en simhall hemma i Stockholm. Såg att det var något med SLS. Undrar vad SLS är, tänkte jag som simmat i tio år. Bara det att jag som simmare inte vet om vad SLS står för är anmärkningsvärt.
Först genomförde jag Steg-1 Badvaktsutbildning, som man måste genomföra innan Livräddarutbildningen. Direkt efter att den kursen avslutats drog tvåan igång. Två mycket intensiva, roliga och lärorika veckor. Just under kursen visade jag inte alltid min bästa sida, var rätt butter och introvert pga. knäskada m.m. men den personliga utveckling jag känt över att gå utbildningen och även över att bevaka i Tylösand är enorm. Vi var ett riktigt härligt gäng som gick A-kursen 07 och jag är mycket tacksam över att jag fick vara en del av den.


B-kurs eleverna är nu en bit inne på sin andra och sista vecka. Dem drillas av instruktörerna Anders "Allunda" och Andreas, sjukvårdsansvarig.
Jag har inte talat så mycket med dem förutom ett litet allmänt snack jag hade med två elever nyligen. Tanken är att jag ska få lite av deras tankar under morgondagen. Som även innehåller elevernas första bevakningspass. Jag och Håkan har en del arbete med simkolan framför oss men jag hoppas kunna ta mig tid att plåta och snacka lite med någon av dem blivande livräddare.


Bli Livräddare du med!

Läs mer om hur du söker till Livräddarskolan:


http://www.tylosand.net/extra/pod/?module_instance=1&action=pod_show&id=5&top_id=5


 


Dagens Livräddare!




Namn: Linnea Bomgren

Sysselsättning: Studerar till sjuksköterska

Ålder: 861031

Bor: Jönköping

Familj: Mamma, pappa och storasyster.

Gick Steg-2: 2005

Därför blev jag livräddare: Tidigare badvakt i grunden.

Det bästa med att vara livräddare: Gemenskapen och aktivisterna.

Dröm: Kunna se tillbaka på livet utan att ångra något.

Bästa egenskapen: Glad

Sämsta egenskapen: Slarvig och sölig.

Intressen: Livräddning och löpning.

Bästa låten: Tracy Chapman- Wedding song

Bästa minne: Banketten efter avklarad Livräddarutbildning.

Maten jag gillar bäst: ALLT

Klarar mig inte utan: Mat


Övningsolyckor


Att simulera olyckor är det mest lärorika och bland det roligaste man kan göra som livräddare. Under kursen och under vissa "morgonfysar" så övar man delmoment i en räddande insats. Det är oftast kul, men det blir en helt annan grej när man sätter ihop alla moment i en övningsolycka. Ofta, eller egentligen vill jag säga aldrig, går det precis som man vill. Det finns alltid något som inte klaffar hundra procent. Alla gör misstag, vi är inga proffs. På våra misstag lär vi oss väldigt mycket.
Egentligen skulle jag önska att man hade mer tid (precis som annars) att lägga på övningsolyckor.
Jag höftar på att vi snittar två övningsolyckor per vecka.
En stor nackdel nu när jag är simlärare blir att jag missar i stort sett alla övningsolyckor. Jag saknar dem och mycket annat som tillhör bevakningen som man gör som livräddare.


Dagens Livräddare!

Från och med idag börjar jag med nåt jag kallar "Dagens Livräddare". Varje dag fram tills jag åker hem (söndag) ska jag foto en livräddare och be denne svara på simpla faktafrågor.

Givetvis börjar jag med en stockholmare!



Namn: Pontus Huber 


 

Sysselsättning: Fritidspedagog och resurslärare                      

Ålder:
24

Bor: Stockholm

Familj: Singel


Gick Steg-2: C-kursen 2002


Därför blev jag livräddare: Har alltid gillat vatten, simmat mycket, jobbat som simlärare och på bad. Tyckte att kursen och livräddning var något för mig.


Det bästa med att vara livräddare: Utemiljön, sammanhållningen i gruppen, hjälpa serva strandgäster.


Dröm:
Bygga och äga en egen simanläggning

Bästa egenskapen: Optimistisk och impulsiv (blev två...)

Sämsta egenskapen: Klumpig

Intressen: Mat, simning och fiske

Bästa boken: Da Vinci koden

Bästa filmen: Forrest Gump

Bästa låten: Close to you- Dj Tiesto

Bästa minne: Studenten


Maten jag gillar bäst: Wienerschnitzel

Förebild: Bruce Springsteen

Klarar mig inte utan: Mjölk



                                                                          

Rodd och "djupdyk"

Varje morgon (utom söndagar) kör vi morgonfys som kan innehålla alla möjliga aktiviteter.
På dagens program stod det rodd med "djupdyk".
Nio båtar gav sig iväg mot Tylön. Vi fick lov att vända, efter ett 50-tal meter. Fästet där årtungarna (stavas det så??) pajade och det var bara till att hopp i en annan roddbåt. Dessa årtungar är ingen höjdare. Inget skapar så mycket irritation på sjön som dessa.
Efter att vi rott halvägs till ön var det dags för djupdyket. Hopp i, dunk, redan i botten. Det var två och en halv meter. Kallar vi det djupdyk? Aldrig!
Rodden fortsatte till Tylön och knappt han vi gå i land innan vi blev tvungna att ro hem för att hinna ut på bevakning och simskola. Med vågorna med sig flöt det på utan hinder.
Jag känner mig lite besviken över djupdyket. Jag hade ju tagit cerusol (vaxlösare) i öronen för att vara fit for fight. Och så blev det inte ens djupare än två-tre meter. Innan jag åker hem vilja jag göra minst ett 10 meters dyk!

Det ryktas om att ett BOX-pass med Calle-08 är morgondagens fys. Jag hoppas på det. Livräddarna som retat mig kommer att få ångra det...;)


Frånlandsvind

Flytleksaker kombinerat med frånlandsvindar är inget vidare. När vinden kommer utifrån gör de det inget om barnen tappar sina leksaker. Då slutar det alltid med att dem hamnar vid strandkanten. Men när vinden blåser utåt så kan ni själva förstå vad som händer när barnen tappar t.ex. sin krokodil.
Utan ett snöre som sitter fast i krokodilen blir det till att simma efter den som snabbt blåser iväg utan vidare. Något som barn är frekventa på. När dem sen plötsligt inser att dem inte hinner upp krokodilen har dem dessutom simmat så långt ut så att dem inte bottnar. Att vi livräddare då får ta oss ett dopp vid sådana händelser är inte helt ovanligt.
Ett varmt tips till alla föräldrar är att knyta ett snöre mellan barnet och flytleksaken om man själv inte behagar att bada med sin unge.


Ordning och reda.

Nu så. Efter att ha kluddat och klistrat bilder till höger och vänster är det äntligen lite struktur på det hela. Var tvungen att fixa lite med redigeringen. Inget jag visste hur man gjorde utan att fråga supporten. Tacksam för den hjälpen.

Det tar sig.

Lätt frånlandsvind. Inga vågor. Helt enkelt perfekta förhållanden för en nybörjare som jag att lära mig paddla ski. En kanot fast vingligare är den bästa beskrivningen jag kan ge på en ski.
Jag har paddlat en handfull gånger tidigare, men utan större framgång. Fram tills idag. Den kändes bra från början och trott eller ej så lyckas jag paddla mig runt hela Tylön. Visserligen blev det ett 20-tal pladask, men det var inget som knäckte mig. Idag var jag stark och ser framemot min sista vecka i Tylösand med stora förhoppningar om att kunna förbättra min paddling cirkus 300 procent.






Ingenting kan stoppa mig när jag bara paddlar fram.
(Tylön i bakgrunden)

Pontus ska till Peking!

Efter dryga fyra veckor i Tylösand for jag efterlängtat till Norrköping och sim-SM. Därför har det varit lite knapert med skrivandet de senaste dagarna.
Visst trivs jag bra i Tylösand och badgarderoben (Livräddarnas place), men det var riktigt skönt att komma iväg ett stund. 
Renget besökte även Norrköping och ställde till med oreda. Men det jag kommer att minnas bäst från tävlingarna är min vän Pontus svenska rekord på 100 rygg. Vad har detta med livräddning att göra tänker du kanske. Men när jag har en egen blogg som är hyfsat lanserad måste jag ta chansen och förmedla min åsikt att Pontus Renholm ska få en biljett till Peking-OS!






Överlägsen starter?!

Hemska minnen från förra sommaren gör sig påminda

Regn och översvämning. Två ord som stämde väl överens med sommaren 2007. Lyckligtvis har vi klarat oss väl hittills i sommar. Fram tills natten mot fredag då ett regnoväder drog in över land. Ovädret höll i sig över lunchen på fredagen och ett par timmar innan dess hade brunnen gjort sitt. Nu ville vattnet ut ur duschbrunnarna. Så det blev att ordna sandsäckar och hoppas att vi slipper skitvattnet denna gång. Men icke. Efter att en liten bäck genom buskarna ner mot havet kom toapappret upp. Inte mycket, men ändå tillräckligt för att köra klorin genom hela kåken. Nu har jag varit bort några dagar från Tylösand så jag ingen koll på hur vädret varit i helgen. Det är en vecka kvar på simskolan och jag hoppas på fint väder och många barn, inte som i fredags då flera grupper stod tomma. Linnea gör sitt bästa för at "gräva" bort vattnet.

Replik på "Nattjour"

Innan du tar dig tid att läsa detta inlägg – läs inlägget ”Nattjour”. I veckan träffade jag en utav den skadade kvinnans vänner. Jag var givetvis nyfiken på hur det hade gått med hennes fot. Nattbesöket på sjukhuset hade inte lett till något annat än att vårdpersonalen bad henne komma tillbaka morgonen efter. Då hon nyktrat till och kunnat redogöra bättre hur hon upplevde smärtan i den skadade foten. Den lätt svullna foten röntgades på morgonen och på röntgenplåtarna kunde man se hur dels fått en spricka, men även en fraktur på ovansidan foten. Oväntat med två skador. Hon fick välja själv om hon ville gipsa eller inte. Sommar, mitt i juli. Inget svårt val. Endast kryckor och varsamhet räcker långt. Sammanfattningsvis konstaterar jag att vi gjorde ett bra jobb. Vi gjorde vad vi kunde. Vi kände att det inte var någon nödvändighet med ett nattbesök på akuten, men kvinnan insisterade med att hon ville till sjukan. Ska försöka höra efter med kvinnans väninna om någon vecka och se efter hur rehabiliteringen har gått.

Kvällsposten skriver om oss

Efter att en Kvällspostenjournalist ha läst mitt inlägg om hur två av våra livräddare, Lisa och Maja hälpten en sälkut ner i havet så ville han göra en story av "räddningen". Läs och begrunda. http://www.kvp.se/nyheter/1.1234486/lisa-och-maja-raddade-salunge

Livräddarna visar upp sig

Kitty vet hur man hanterar jeeparna. Camilo trivs som fisken i nya tornet. Ska man vurpa ska man göra det med stil. Eller hur SkåneFredrik?!

Vi räddar mer än bara människor

Idag, tisdag var det dags för Lisa och Maja att bevaka ute på Vilshärad, vårt sjätte bevakningsområde. Skillnaden mot att bevaka på den sydligare stranden är att man bevakar två tillsammans varje dag och att bevakningspasset sträcker sig mellan 11-17, mot dem vanliga tiderna 10-14 och 14-18. Det var en hyfsat blåsig och molnig dag. Ingen man direkt lägger på minnet, om det inte vore för den lilla sälungen. Strax före hemgång kommer en badgäst och undrar över om det ofta händer att kutar spolats upp på land. -Nej, inte vad jag vet, svarar Maja. -Det ligger iallafall en därborta, säger badgästen. Lisa och Maja går fram till den söta lilla sälen som förgäves försökt ta sig ner i vattnet. Med lite vägvisning och skrämselmedtoder leder "sällivräddarna" kuten ner i det underbara havet igen. Mina sälkunskaper är begränsade. Men min allmänbildning säger att det är en knubbsäl.

Årets första torpedräddning!

Klockan börjar närma sig femsnåret. Björn Lindgren traskar runt på LR3. Han är på sitt första bevakningspass. Nervös bytte han av den rutinerade livräddaren Elis klockan två. Elis lugnade Björn och påpekade bara att han skulle hålla lite koll på ett par utströmmar som höll på att växa till sig. Tiden går och det är inte långt till hemgång då Björn ser i sin kikare att tre barn badar lite väl långt ut, söder om treans torn. Han befinner sig norr om tornet och vänder och går fort tillbaka för att få bättre uppsikt. Nu ser han tydlig hur barnen ligger i en utström och hur två vuxna män hoppar i för ta barnen till undsättning. -Olycka, olycka. LR3 går i vattnet söder om tornet. SOS kontaktas av livräddaren Martin som sitter i tornet. Av med radion, kläderna och snabbt ut i vattnet. Männen som hoppat i plurret gör ett jättejobb och har snabbt tagit ut sig till barnen. Dem tar varsitt barn, medans Björn tar och kopplar det tredje barnet med sin orangefärgade torped. Innan övriga livräddare hunnit ut i vattnet är barnen uppe på torra land. Där tas dem snabbt hand av chockade föräldrar. Livrädaren Lojs har tagit sig till platsen och kollar läget med dem inblandade barnen. Efter ett tag ser hon hur det yngsta barnen börjar hosta och ger sedan oklara svar på frågor som Lojs ställer. Ambulansen kommer till platsen. Dem väljer att inte ta med barnet till sjukhus utan ber pappan köra in. Vad vi vet behövde två andra barnen inte uppsöka sjukhus. Sammanfattningsvis gjorde livräddarna på plats ett fantastiskt jobb. Värsta scenario vid ett drukningstillbud som det idag är att vi har två vuxna och tre barn på botten. Min kusrkompins Björns första bevakningspass är inget han kommer att glömma i första taget!

Beachflag!

Tävlingen går till på följande sätt: Deltagarna ligger på mage med huvudet på händerna. Vid starten gäller det att snabbt vända sig om & springa ca 20 meter och där få en pinne som sitter i sanden. Det finns en pinne för lite hela tiden, så det gäller att ta för sig! Självaste Hasselhoff tjuvar ut sig först av alla i den prestigefulla beachflagtävlingen. Oskar vinner den brutala finalen före tjemagneten Andreas. En protest om osportsligt uppträdande lämnades in av Andreas coach, men avslogs av tävlingsledningen som bestod av vinnaren Oskar.

Ny vecka, nya människor

Gårdagen var tuff. Avsaknaden av flera sitter i och kommer att göra så en tid framöver. Men efter regn kommer solsken. Innebörden av att människor lämnar Livräddarstion är att det kommer nya. Några som man har träffat föregående år, andra som man aldrig sett. Det roliga är att det går otroligt fort att lära känna alla nya. I och med att man lever så tätt. Nackdelen är att rykten sprids väldigt lätt... Varje ny vecka innebär inskolning och genomgång av rutiner. Iskolning gäller främst de som bevakar för första gången, men även de "rostiga". Vid en inskolning går man bland annat igenom bevakningsrutiner, våra strandjeepar, båtar och hur vi agerar vid en uttryckning. Denna vecka ska jag tänka extra mycket på hur gruppen som bevakar just nu utvecklas tillsammans. Det är ovanligt många nya människor. Dock har jag en nackdel som inte bevakar som livräddare just nu, utan arbetar som simlärare. Det blir lite tuffare att komma in i gemenskapen eftersom man har ett jobb som ska skötas. När man bevakar gör man det ideellt och på sin semester och jag känner att min inställning blir annorlunda gentemot "vanlig" bevakning. Du har kravet på dig att sköta ditt jobb precis som hemma. Att komma till Tylösand och livräddningen är för mig mycket att slippa den känslan av press som finns just hemma. Men nu med simskolan blir det en krock på det planet. Så det är skönt att alla underbara barn finns som lyfter en varje dag!

Jag hatar söndagar!

Är inte bara en titel på en Ebba Grön-låt utan även ett uttryck många använder sig av bland livräddarna. Även jag. Separationsångesten är total. Du har levt extremt tätt under en vecka, men oftast flera. Trots att man inte träffat varandra tidigare, blir man (ursäkta uttrycket) jävligt tighta. Och så plötsligt bryts allt. På dessa förbannade söndagar. Folk åker hem till sin egen värld. Sentimentala adjökramar blandas med löften om att hålla kontakten som aldrig hålls. Man blir så upptagen med sitt eget där hemma. Visserligen har internet revolutionerat den biten. Men det är ljusår från det man känner när man är med varandra i badgarderoben. Det bästa med att vara häre nere på baksidan är att man får träffa och lära känna nya männsikor. Synd bara att det inte varade längre. Men som sagt: Vi ses nästa sommar! Vill bara poängtera en sak. Jag lyckas inte få styckeindelning i mina inlägg. Ursäktar om det blir tröligt att läsa. Ska försöka lära mig blogginställningarna ärmsta dagarna.

Årets Livräddare!

Ett stort grattis till Joel Kusk, Nora. Efter två tuffa veckor fick han utmärkelsen Årets Livräddare. Vandringspriset delas, trots namnet ut två gånger eftersom det hålls två livräddarutbildningar varje år. Tio nya livräddare fick igår under varma applåder sina diplom på att dem är legitimerade Livräddare. Förhoppnings kommer de flesta tillbaka till den fantastiska gemenskapen och bevakar Tylösandstranden.

Slutprov!

I knappa två veckor har dem slitit, livskoleleverna. Nu var slutprovsdagen här. Nervösa, spända och laddade gick dem upp 07.20 för att köra järnet hela dan. Teoriprov, sjukvårdsbana och vattenprov stod på schemat. Det är en pressad situation att visa vad du lärt dig under två veckor på en intensiv dag. En del klarar det bättre än andra. Nu väntar bankett och diplomutdelning. Från början var de femton, nu är det elva kvar och förhoppningsvis har alla klarat sig igenom med lyckade resultat.

Nattjour

Varje natt, alla dagar i veckan har vi beredskap. Tre personer står i beredskap varje natt för ifall vi skulle få larm på telefonen. Dessa personer sover givetvis som alla andra, men kan hastigt bli väckta om ett larm skulle inkomma. I natt hamnade jag i den situationen. Strax efter midnatt blir jag uppdragen. -Yes, äntligen nåt att göra, var faktiskt min första tanke. Jag som simlärare har egentligen aldrig någon beredskap, men jag hade erbjudit mig att ta över beredskapen just denna natt. Och då händer det. Vi får ett telefonsamtal om att en ung kvinna som skadat foten under en pågående fest. Jag och livräddaren Andreas beordras av CH ( återkommer i senare inlägg om CH:s arbete på stationen) att åka till platsen. Mycket folk är i rörelse och givetvs är alkohol inblandat. Kvinnan gormar och skriker, efter att hon fått, vad vi erfarar en mycket tung playwoodskiva på foten. Som är något svullen och man kan tyda en tendens till blåmärke. Vi lindar och kyler. Ett benbrott är uteslutet, smärtan skulle vara värre. Möjligtvis en spricka, eller något ledband som fått sig en kyss. Efter en lång och svängig diskussion med henne och hennes onyktra kompisar beslutar dem sig för att åka till akuten. Det händer att vi åker med personer till akuten med våra jeepar, men det är sällsynt. Vid nattens tillbud blev det taxi in. Sammanfattningsvis kan jag säga att ett besök på akuten känns något överdrivet. Stressen från omgivning i samband med alkohol överdrev det hela. Jag och Andreas märkte redan när vi tog ut kvinnan från festen att hon klart stressade ner och smärtan verkade avta betydligt. Men vi lät givetvis hennes vilja gå igenom och taxin tog henne och vännerna till sjukhus. Jag vet vart hon jobbar så det blir till att återkomma med diagnosen. Sammanlagt var vi ute i en och en halvtimme.

Livskolan bevakar

Torsdagen, två dagar i innan slutprovsdagen brukar det som regel vara eleverna från Livskolan som sköter bevakningen på stranden. 11 elever tillsammans med några livräddare höll koll på besökarna som idag uppgick som mest till cirka 3000 strandgäster och 200 badande. Under dagens lopp följde kontenuerligt övningsolyckor på varje område (= 6 stycken). Samtliga elever för genomförde torpedräddning på en nödställd ute i vattnet. Angående resultatet har jag ingen information, men vad jag vet är att dem är nöjda, men trötta efter lång dag i solen. Eleverna har nu dessutom bara en dag kvar till slutproven som genomförs under lördagen och det märks på dem att allvaret närmar sig. Eftersom Livskolan tog hand om den mesta av bevakning idag fick i princip alla livräddare åka på en så kallas "Monkeytour". Resan gick norrut till Göteborg och Liseberg. Har aldrig varit där, så jag hade gärna följt med. Dock körde jag simskolan som vanligt på vardagar. Får bli ett stopp i Götet och Liseberg på vägen hem till Stockholm. Efter knappt två veckors havssimskola känns det att kylan tär på kroppen. Men jag kommer att hålla på med teori att våtdräkter är inget för simskolelärare!

Ingen vanlig morgonfys

Uppstigning som vanligt 07.30. Standard är att dra på sig på sig badkläder och löparkläder. För att sedan ge sig ut på t.ex. en orienteringstur. Idag räckte det med endast badkläder som i sin tur leder till att vi ska köra båt, bräda eller öva torpedrädning. Men idag var det dags för något helt annat- "The Grinch". Ni kommer kanske att tänka på julfilmen med det gröna "trollet" som spelades av Jim Carrey. Denna "The Grinch" var också grön, men annars fanns det inte många likheter. Om jag förstått det rätt var det en gräsklipparmotor med tillkopplad vajer och handtag. Man drog ut vajern med handtaget cirka 70 meter. Med sig hade man en surfingbräda. En person drar igång motorn och böjar gasa på, vilket lder till att man drar in vajern. Då gäller det för personen med brädan att hoppa på denna och hålla balansen. Lättare sagt än gjort. Den evigt goa livräddaren Camilo var en hejare på detta.

 

Själv går man korsbandskadad och blir tvungen att avstå sådana roliga aktiviteter.
Men jag får vara nöjd att jag fått upp först bilden för idag. Det tog si sin tid att ordna med minneskortläsare och fixa bilden, men det är lätt värt det.

Tävling!

Det är onsdag och sista veckan på Livskolans steg-2 utbildning. Detta brukar innebära till en fartfylld livräddartävling. Så även idag.
Tävlingslivräddaren Oskar Ahlgren fick agera tävlingsledare.
Rivaliteten mellan Livskolans elever och livräddarna är givetvis enorm vid sådana här tillfällen. Jag minns själv när jag gick utbildningen hur galet laddad jag var när vi fick tävla mot de "fuskade" livräddarna. Hornen stod rätt, vilket ledde till övertändning och i sin tur till förlust.
I den nuvarande klassen finns inga liknande tävlingsmänniskor. Däremot finns flertalet duktiga tävlingslivräddare. Det värsta som kan hända är att eleverna piskar livräddarna, detta försöker vi givetvis till varje pris undvika. Men trots det hände det idag i damgrenarna. Både beachflags och boardrace. Lika överlägsna som elevdamerna, om inte mer var i sin tur herrarna. Eleverna hade inte en suck! Livräddaren Oskar Ahlgren kammade hem alla grenar utan vidare och på andra och tredjeplatserna återfanns också dem alltid så pålitliga livräddarna.

Här skulle det sitta alldelles utmärkt med några heta bilder från min nya systemkamera. Men glömsk som man är ligger kablarna hemma i Stockholm. En blogg utan bilder är ingen höjdare så det blir en tur i till stan imorgon för att införskaffa, en minneskortsläsare eller liknande. Förhoppnings kan ni få se oss snygga livräddare på bild imorgonkväll.

Konsertbevakning

En större konsert på Solgården brukar ofta leda till att vi, Livräddarna Tylösand blir tillfrågade ifall vi kan ställa upp med några livräddare för bevakning. I gengälld för övriga livräddare se spelningen gratis.
Kvällens artist var ingen mindre än Jill Jonsson (rätt stavning?) När en sådan välkänd artist besöker Tylösand förväntar man sig att en hel del folk ska dyka upp. Men jag var uppe och kikade på några låtar och det såg rättså glest ut i publiken.
Det krävs nog en artist liknande Markoolio för att livräddarna ska få något att göra, istället för att rulla tummarna som idag.

Långsimning.

Tjuvahålan, 17 grader vattnet byttes mot simanläggningen Brottet 27 grader. Efter flertalet misslyckade försöka med att simma märkesgruppens 2000 meterssimning i havet blev att köra i en bassäng idag. Brännmaterna har varit ett ständigt orosmoment för simskolenbarnen den senaste veckan. Temperaturen i vattnet kan dem härda ut, men svedan från brännisar är 100 gånger värre.
Magistermärken är det som gäler för alla gruppen. Där barnens åldrar varierar mellan 8-13. Att hålla koll på den olika poängbedömningen magisterräkerna är ett projekt i sig.
Efter 1000 meter simning var dem yngsta nöjda. De äldre kämpade sig till den dubbla distansen. Även om det blev lite gnäll emellan åt.
-Det är för varmt i vattnet, sa ett barn.
 Det är inget man hör dagligen direkt. Hemma i Stockholm vill simskolebarnen ha 27-30 grader i vattnet för att vara nöjda. Här i Tjuvahålan, Tylösand tycker en del att 20 är lagom...(!)



Bortsprugna barn.

Verkligen ingen ovanlig händelse. Även en dag som idag med få bagäster när vädret inte var på topp så hände det.
En realtivt lugn mamma kommer till tornet och berättar att hon tappat bort sin 8:årige son. Omkring 10 minuter har hon letat på egen hand innan hon kontaktade oss. Eftersom det var dåligt med livräddarfolk på grund andra händelser så fick LR1 och tornet på egen hand börja leta efter pojken. Tydligen gillade han att fiska krabbor så det fick bli att kolla vägen bort mot stenbryggan i första hand. Men ingen liten krabbfiskare där inte. Så sökningen fortsätter norr om tornet. Men bara efter ett 50-tal meter återfinns pojken välbehållen.
I detta fall använde vi oss inte av någon skallångskedja i och med  att vi hade brist på folk. En skallgångskedja är annars en mycket effektiv teknik att använda sig av när man letar efter bortsprugna barn. I dem flesta fall hittar vi barnen snabbt efter att vi satt igång kedjan.
I dagens fall hade pojken inte gått så långt, men det händer att barnen kan knata ettpar kilometer utan problem. Så om ni ser ett ensamt barn gå längs strandkanten, tveka inte att uppmärksamma oss livräddare om detta.
Vi är alltid tacksamma för allmännhetens hjälp!

Växlande väder och brännisar störde simskolan.

Jag vaknar upp till ljudet av ösregn. Tänker att det blir inte så många barn på simskolan idag, om ens några. Men efter frukosten vid nio börjar det klarna upp och jag trodde att det var allt regn för idag. Men icke, en kvart in på simskolans första grupp så börjar det igen. Regnet väller ner och det långa klädsimningen som var planerad för märkesgruppen fick avbrytas. Inte bara på grund av regnet utan även av dem förfärliga brännmaneterna som fick tag på ett par stackars barn idag. Märkesgruppen kunde hur som helst genomföra sin flytdel i märket magistern. Sedan var det tack för idag för deras del.

Nästkommande grupper klarade sig utan regnet, men oron över att det skulle återkomma höll flera barnfamiljer hemma. Så simskolan liknade mer privatträning än simskola. Barnen som kom var i alla fall glada över att vi kunde ägna dem så mycket uppmärksamhet.

Per

Invigning!

6:e juli 2008. En helt vanlig sommarsöndag för dem flesta. Dock inte för Livräddarna Tylösand. Invigningen av Det Nya Livräddartornet var anledningen.  Väntan är över, nu står det ståtliga tornet äntligen redo att ta sig an sin uppgift.

En oväntat stor folksamling hade tagit sig till Tylösands strandens södra spets för att beskåda invigningen av tornet. Som innehöll en övningsolycka där kommunstyrelsens ordförande Carl-Fredrik Graf fick känna på att bli "räddad"av dem alltid så härliga Tylösandslivräddarna. Allting gick väl och Carl-Fredrik kunde efter en kort återhämtning och diverse tal, bland annat av chefen för Livräddarskolan Leif Karlborg, förklara tornet invigt genom att hissa den klassiska gul-vita flaggan

Tornet som är en hel vetenskap i sig, finns det mycket att berätt om. Inom ett par dagar ska jag ha skaffat mig mer statistik och info så att jag kan förmedla den ut till er.

Jag startade bloggen idag och jag och datorer är inte världens bästa kombination så layoten är något jag kommer att få kämpa med liksom bilderna. Båda delarna ska jag som tur få hjälp av min "assistent" Håkan Emilsson. Värt att nämna är att jag och Håkan kör havsimskola i Tjuvahålan där han formellt är min assistent, något som smittat av sig även på våran fritid...


Livräddarbloggen!

Vilken kanonidé att starta en livräddarblogg!
Att jag är den som ska skriva om Livräddarna Tylösands verksamhet gör inte saken sämre.
Min förhoppning är att kunna förmedla en så verklig bild som möjlig till allmänheten om hur vårat arbete fungerar på stranden och livräddarstationen.
Under tre veckor framåt kommer jag blogga daglingen och jag hoppas på många nöjda och glada läsare!

Vänligen Per Edelholm

RSS 2.0