Livräddaren

Efter dryga fem veckor i Tylösand har jag tagit mig tillbaka till framsidan och Stockholm.
De sista dagarna vid havet var röriga, simskoleavslutning, Thåströmkonsert i Göteborg och packning för hemresa.
För denna sommaren har jag skrivit klart. Simskolan gjorde att jag missade lite av livräddarnas arbete, men det fanns trots allt mycket att skriva om och det känns som det finns tusen saker till. 
Nästa år vet jag inte om jag ska ha hand om simskolan. Inget bestämt än. En sak är säker i allafall, jag har aldrig fryst så mycket som jag gjorde under simskolans fyra veckor.

Vill du veta mer om Livräddarna Tylösand- gå in på www.tylosand.net

Tack för att ni tog er tid och läsa!

Simma lugnt!

Vänligen Per

Jag hade tänkt och skriva fyra-fem inlägg ikväll. Men allt har bara varit ett enda stort KAOS.
Under eftermiddagen blev jag bestulen på min ryggsäck innehållande plånbok, solbrillor, tröja och simmärken. Värst var givetvis plånboken. Jag brukar aldrig ha kontanter i den. Men idag låg det för mig en större summa i den.
Lyckligtvis var det en kvinna som hittade alla sorter kort man bär i plånboken. Allt låg slängt i gatan. Skönt och få tillbaks grejerna, även om kortet är meningslöst nu när det är spärrat.
Lite tungt nu när jag ska åka hem till Stockholm på söndag. Det ska nog ordna sig med pengar och resa tillslut.

Visst känner jag vrede över att blivit bestulen. Lite arg på mig själv också när jag glömde bort att hålla koll på min ryggsäck lite för länge. Dock tycker jag mest synd om dem människorna som stal mina saker. Dem kan inte ha det lätt.

Varje år genomför Livräddarskolan två stycken Steg-2 Livräddarutbildningar. En A- och en B-kurs. Båda med samma innehåll men olika instruktörer. Två instruktörer vardera plus gästföreläsare.
Under A-kursen tidigare i sommar startade femton elever, fyra hoppade av och slutligen blev tio legitimerad Livräddare.
B-kursen som drog igång förra veckan har endast sju (!) stycken deltagare. 20 elever är lika med en full kurs. Trist att de är så få som sökt.

Jag gick kursen förra året och är en gröngöling i sammanhanget, men vad jag vet hölls det förr om åren tre Livräddarutbildningar i Tylösand varje sommar. Alltid 20 elever. Vad den negativa utvecklingen beror på kan jag inte svara på. Däremot kan jag kommentera min egen utbildning.
För mig var det en ren slump att jag sökte till Livräddarskolan. Jag hade sett en annons i en simhall hemma i Stockholm. Såg att det var något med SLS. Undrar vad SLS är, tänkte jag som simmat i tio år. Bara det att jag som simmare inte vet om vad SLS står för är anmärkningsvärt.
Först genomförde jag Steg-1 Badvaktsutbildning, som man måste genomföra innan Livräddarutbildningen. Direkt efter att den kursen avslutats drog tvåan igång. Två mycket intensiva, roliga och lärorika veckor. Just under kursen visade jag inte alltid min bästa sida, var rätt butter och introvert pga. knäskada m.m. men den personliga utveckling jag känt över att gå utbildningen och även över att bevaka i Tylösand är enorm. Vi var ett riktigt härligt gäng som gick A-kursen 07 och jag är mycket tacksam över att jag fick vara en del av den.

B-kurs eleverna är nu en bit inne på sin andra och sista vecka. Dem drillas av instruktörerna Anders "Allunda" och Andreas, sjukvårdsansvarig.
Jag har inte talat så mycket med dem förutom ett litet allmänt snack jag hade med två elever nyligen. Tanken är att jag ska få lite av deras tankar under morgondagen. Som även innehåller elevernas första bevakningspass. Jag och Håkan har en del arbete med simkolan framför oss men jag hoppas kunna ta mig tid att plåta och snacka lite med någon av dem blivande livräddare.

Bli Livräddare du med!

Läs mer om hur du söker till Livräddarskolan:

http://www.tylosand.net/extra/pod/?module_instance=1&action=pod_show&id=5&top_id=5

Namn: Linnea Bomgren

Sysselsättning: Studerar till sjuksköterska

Ålder: 861031

Bor: Jönköping

Familj: Mamma, pappa och storasyster.

Gick Steg-2: 2005

Därför blev jag livräddare: Tidigare badvakt i grunden.

Det bästa med att vara livräddare: Gemenskapen och aktivisterna.

Dröm: Kunna se tillbaka på livet utan att ångra något.

Bästa egenskapen: Glad

Sämsta egenskapen: Slarvig och sölig.

Intressen: Livräddning och löpning.

Bästa låten: Tracy Chapman- Wedding song

Bästa minne: Banketten efter avklarad Livräddarutbildning.

Maten jag gillar bäst: ALLT

Klarar mig inte utan: Mat

Att simulera olyckor är det mest lärorika och bland det roligaste man kan göra som livräddare. Under kursen och under vissa "morgonfysar" så övar man delmoment i en räddande insats. Det är oftast kul, men det blir en helt annan grej när man sätter ihop alla moment i en övningsolycka. Ofta, eller egentligen vill jag säga aldrig, går det precis som man vill. Det finns alltid något som inte klaffar hundra procent. Alla gör misstag, vi är inga proffs. På våra misstag lär vi oss väldigt mycket.
Egentligen skulle jag önska att man hade mer tid (precis som annars) att lägga på övningsolyckor.
Jag höftar på att vi snittar två övningsolyckor per vecka.
En stor nackdel nu när jag är simlärare blir att jag missar i stort sett alla övningsolyckor. Jag saknar dem och mycket annat som tillhör bevakningen som man gör som livräddare.

Givetvis börjar jag med en stockholmare!



Namn: Pontus Huber 


 

Sysselsättning: Fritidspedagog och resurslärare                      

Ålder: 24

Bor: Stockholm

Familj: Singel

Gick Steg-2: C-kursen 2002

Därför blev jag livräddare: Har alltid gillat vatten, simmat mycket, jobbat som simlärare och på bad. Tyckte att kursen och livräddning var något för mig.

Det bästa med att vara livräddare: Utemiljön, sammanhållningen i gruppen, hjälpa serva strandgäster.

Dröm: Bygga och äga en egen simanläggning

Bästa egenskapen: Optimistisk och impulsiv (blev två...)

Sämsta egenskapen: Klumpig

Intressen: Mat, simning och fiske

Bästa boken: Da Vinci koden

Bästa filmen: Forrest Gump

Bästa låten: Close to you- Dj Tiesto

Bästa minne: Studenten

Maten jag gillar bäst: Wienerschnitzel

Förebild: Bruce Springsteen

Klarar mig inte utan: Mjölk

Varje morgon (utom söndagar) kör vi morgonfys som kan innehålla alla möjliga aktiviteter.
På dagens program stod det rodd med "djupdyk".
Nio båtar gav sig iväg mot Tylön. Vi fick lov att vända, efter ett 50-tal meter. Fästet där årtungarna (stavas det så??) pajade och det var bara till att hopp i en annan roddbåt. Dessa årtungar är ingen höjdare. Inget skapar så mycket irritation på sjön som dessa.
Efter att vi rott halvägs till ön var det dags för djupdyket. Hopp i, dunk, redan i botten. Det var två och en halv meter. Kallar vi det djupdyk? Aldrig!
Rodden fortsatte till Tylön och knappt han vi gå i land innan vi blev tvungna att ro hem för att hinna ut på bevakning och simskola. Med vågorna med sig flöt det på utan hinder.
Jag känner mig lite besviken över djupdyket. Jag hade ju tagit cerusol (vaxlösare) i öronen för att vara fit for fight. Och så blev det inte ens djupare än två-tre meter. Innan jag åker hem vilja jag göra minst ett 10 meters dyk!

Det ryktas om att ett BOX-pass med Calle-08 är morgondagens fys. Jag hoppas på det. Livräddarna som retat mig kommer att få ångra det...;)

Flytleksaker kombinerat med frånlandsvindar är inget vidare. När vinden kommer utifrån gör de det inget om barnen tappar sina leksaker. Då slutar det alltid med att dem hamnar vid strandkanten. Men när vinden blåser utåt så kan ni själva förstå vad som händer när barnen tappar t.ex. sin krokodil.
Utan ett snöre som sitter fast i krokodilen blir det till att simma efter den som snabbt blåser iväg utan vidare. Något som barn är frekventa på. När dem sen plötsligt inser att dem inte hinner upp krokodilen har dem dessutom simmat så långt ut så att dem inte bottnar. Att vi livräddare då får ta oss ett dopp vid sådana händelser är inte helt ovanligt.
Ett varmt tips till alla föräldrar är att knyta ett snöre mellan barnet och flytleksaken om man själv inte behagar att bada med sin unge.

Lätt frånlandsvind. Inga vågor. Helt enkelt perfekta förhållanden för en nybörjare som jag att lära mig paddla ski. En kanot fast vingligare är den bästa beskrivningen jag kan ge på en ski.
Jag har paddlat en handfull gånger tidigare, men utan större framgång. Fram tills idag. Den kändes bra från början och trott eller ej så lyckas jag paddla mig runt hela Tylön. Visserligen blev det ett 20-tal pladask, men det var inget som knäckte mig. Idag var jag stark och ser framemot min sista vecka i Tylösand med stora förhoppningar om att kunna förbättra min paddling cirkus 300 procent.