Livräddaren

Är inte bara en titel på en Ebba Grön-låt utan även ett uttryck många använder sig av bland livräddarna. Även jag. Separationsångesten är total. Du har levt extremt tätt under en vecka, men oftast flera. Trots att man inte träffat varandra tidigare, blir man (ursäkta uttrycket) jävligt tighta. Och så plötsligt bryts allt. På dessa förbannade söndagar. Folk åker hem till sin egen värld. Sentimentala adjökramar blandas med löften om att hålla kontakten som aldrig hålls. Man blir så upptagen med sitt eget där hemma. Visserligen har internet revolutionerat den biten. Men det är ljusår från det man känner när man är med varandra i badgarderoben. Det bästa med att vara häre nere på baksidan är att man får träffa och lära känna nya männsikor. Synd bara att det inte varade längre. Men som sagt: Vi ses nästa sommar! Vill bara poängtera en sak. Jag lyckas inte få styckeindelning i mina inlägg. Ursäktar om det blir tröligt att läsa. Ska försöka lära mig blogginställningarna ärmsta dagarna.

Ett stort grattis till Joel Kusk, Nora. Efter två tuffa veckor fick han utmärkelsen Årets Livräddare. Vandringspriset delas, trots namnet ut två gånger eftersom det hålls två livräddarutbildningar varje år. Tio nya livräddare fick igår under varma applåder sina diplom på att dem är legitimerade Livräddare. Förhoppnings kommer de flesta tillbaka till den fantastiska gemenskapen och bevakar Tylösandstranden.

I knappa två veckor har dem slitit, livskoleleverna. Nu var slutprovsdagen här. Nervösa, spända och laddade gick dem upp 07.20 för att köra järnet hela dan. Teoriprov, sjukvårdsbana och vattenprov stod på schemat. Det är en pressad situation att visa vad du lärt dig under två veckor på en intensiv dag. En del klarar det bättre än andra. Nu väntar bankett och diplomutdelning. Från början var de femton, nu är det elva kvar och förhoppningsvis har alla klarat sig igenom med lyckade resultat.

Varje natt, alla dagar i veckan har vi beredskap. Tre personer står i beredskap varje natt för ifall vi skulle få larm på telefonen. Dessa personer sover givetvis som alla andra, men kan hastigt bli väckta om ett larm skulle inkomma. I natt hamnade jag i den situationen. Strax efter midnatt blir jag uppdragen. -Yes, äntligen nåt att göra, var faktiskt min första tanke. Jag som simlärare har egentligen aldrig någon beredskap, men jag hade erbjudit mig att ta över beredskapen just denna natt. Och då händer det. Vi får ett telefonsamtal om att en ung kvinna som skadat foten under en pågående fest. Jag och livräddaren Andreas beordras av CH ( återkommer i senare inlägg om CH:s arbete på stationen) att åka till platsen. Mycket folk är i rörelse och givetvs är alkohol inblandat. Kvinnan gormar och skriker, efter att hon fått, vad vi erfarar en mycket tung playwoodskiva på foten. Som är något svullen och man kan tyda en tendens till blåmärke. Vi lindar och kyler. Ett benbrott är uteslutet, smärtan skulle vara värre. Möjligtvis en spricka, eller något ledband som fått sig en kyss. Efter en lång och svängig diskussion med henne och hennes onyktra kompisar beslutar dem sig för att åka till akuten. Det händer att vi åker med personer till akuten med våra jeepar, men det är sällsynt. Vid nattens tillbud blev det taxi in. Sammanfattningsvis kan jag säga att ett besök på akuten känns något överdrivet. Stressen från omgivning i samband med alkohol överdrev det hela. Jag och Andreas märkte redan när vi tog ut kvinnan från festen att hon klart stressade ner och smärtan verkade avta betydligt. Men vi lät givetvis hennes vilja gå igenom och taxin tog henne och vännerna till sjukhus. Jag vet vart hon jobbar så det blir till att återkomma med diagnosen. Sammanlagt var vi ute i en och en halvtimme.

Torsdagen, två dagar i innan slutprovsdagen brukar det som regel vara eleverna från Livskolan som sköter bevakningen på stranden. 11 elever tillsammans med några livräddare höll koll på besökarna som idag uppgick som mest till cirka 3000 strandgäster och 200 badande. Under dagens lopp följde kontenuerligt övningsolyckor på varje område (= 6 stycken). Samtliga elever för genomförde torpedräddning på en nödställd ute i vattnet. Angående resultatet har jag ingen information, men vad jag vet är att dem är nöjda, men trötta efter lång dag i solen. Eleverna har nu dessutom bara en dag kvar till slutproven som genomförs under lördagen och det märks på dem att allvaret närmar sig. Eftersom Livskolan tog hand om den mesta av bevakning idag fick i princip alla livräddare åka på en så kallas "Monkeytour". Resan gick norrut till Göteborg och Liseberg. Har aldrig varit där, så jag hade gärna följt med. Dock körde jag simskolan som vanligt på vardagar. Får bli ett stopp i Götet och Liseberg på vägen hem till Stockholm. Efter knappt två veckors havssimskola känns det att kylan tär på kroppen. Men jag kommer att hålla på med teori att våtdräkter är inget för simskolelärare!

Uppstigning som vanligt 07.30. Standard är att dra på sig på sig badkläder och löparkläder. För att sedan ge sig ut på t.ex. en orienteringstur. Idag räckte det med endast badkläder som i sin tur leder till att vi ska köra båt, bräda eller öva torpedrädning. Men idag var det dags för något helt annat- "The Grinch". Ni kommer kanske att tänka på julfilmen med det gröna "trollet" som spelades av Jim Carrey. Denna "The Grinch" var också grön, men annars fanns det inte många likheter. Om jag förstått det rätt var det en gräsklipparmotor med tillkopplad vajer och handtag. Man drog ut vajern med handtaget cirka 70 meter. Med sig hade man en surfingbräda. En person drar igång motorn och böjar gasa på, vilket lder till att man drar in vajern. Då gäller det för personen med brädan att hoppa på denna och hålla balansen. Lättare sagt än gjort. Den evigt goa livräddaren Camilo var en hejare på detta.

 

Själv går man korsbandskadad och blir tvungen att avstå sådana roliga aktiviteter.
Men jag får vara nöjd att jag fått upp först bilden för idag. Det tog si sin tid att ordna med minneskortläsare och fixa bilden, men det är lätt värt det.

Det är onsdag och sista veckan på Livskolans steg-2 utbildning. Detta brukar innebära till en fartfylld livräddartävling. Så även idag.
Tävlingslivräddaren Oskar Ahlgren fick agera tävlingsledare.
Rivaliteten mellan Livskolans elever och livräddarna är givetvis enorm vid sådana här tillfällen. Jag minns själv när jag gick utbildningen hur galet laddad jag var när vi fick tävla mot de "fuskade" livräddarna. Hornen stod rätt, vilket ledde till övertändning och i sin tur till förlust.
I den nuvarande klassen finns inga liknande tävlingsmänniskor. Däremot finns flertalet duktiga tävlingslivräddare. Det värsta som kan hända är att eleverna piskar livräddarna, detta försöker vi givetvis till varje pris undvika. Men trots det hände det idag i damgrenarna. Både beachflags och boardrace. Lika överlägsna som elevdamerna, om inte mer var i sin tur herrarna. Eleverna hade inte en suck! Livräddaren Oskar Ahlgren kammade hem alla grenar utan vidare och på andra och tredjeplatserna återfanns också dem alltid så pålitliga livräddarna.

Här skulle det sitta alldelles utmärkt med några heta bilder från min nya systemkamera. Men glömsk som man är ligger kablarna hemma i Stockholm. En blogg utan bilder är ingen höjdare så det blir en tur i till stan imorgon för att införskaffa, en minneskortsläsare eller liknande. Förhoppnings kan ni få se oss snygga livräddare på bild imorgonkväll.

En större konsert på Solgården brukar ofta leda till att vi, Livräddarna Tylösand blir tillfrågade ifall vi kan ställa upp med några livräddare för bevakning. I gengälld för övriga livräddare se spelningen gratis.
Kvällens artist var ingen mindre än Jill Jonsson (rätt stavning?) När en sådan välkänd artist besöker Tylösand förväntar man sig att en hel del folk ska dyka upp. Men jag var uppe och kikade på några låtar och det såg rättså glest ut i publiken.
Det krävs nog en artist liknande Markoolio för att livräddarna ska få något att göra, istället för att rulla tummarna som idag.

Tjuvahålan, 17 grader vattnet byttes mot simanläggningen Brottet 27 grader. Efter flertalet misslyckade försöka med att simma märkesgruppens 2000 meterssimning i havet blev att köra i en bassäng idag. Brännmaterna har varit ett ständigt orosmoment för simskolenbarnen den senaste veckan. Temperaturen i vattnet kan dem härda ut, men svedan från brännisar är 100 gånger värre.
Magistermärken är det som gäler för alla gruppen. Där barnens åldrar varierar mellan 8-13. Att hålla koll på den olika poängbedömningen magisterräkerna är ett projekt i sig.
Efter 1000 meter simning var dem yngsta nöjda. De äldre kämpade sig till den dubbla distansen. Även om det blev lite gnäll emellan åt.
-Det är för varmt i vattnet, sa ett barn.
 Det är inget man hör dagligen direkt. Hemma i Stockholm vill simskolebarnen ha 27-30 grader i vattnet för att vara nöjda. Här i Tjuvahålan, Tylösand tycker en del att 20 är lagom...(!)

Verkligen ingen ovanlig händelse. Även en dag som idag med få bagäster när vädret inte var på topp så hände det.
En realtivt lugn mamma kommer till tornet och berättar att hon tappat bort sin 8:årige son. Omkring 10 minuter har hon letat på egen hand innan hon kontaktade oss. Eftersom det var dåligt med livräddarfolk på grund andra händelser så fick LR1 och tornet på egen hand börja leta efter pojken. Tydligen gillade han att fiska krabbor så det fick bli att kolla vägen bort mot stenbryggan i första hand. Men ingen liten krabbfiskare där inte. Så sökningen fortsätter norr om tornet. Men bara efter ett 50-tal meter återfinns pojken välbehållen.
I detta fall använde vi oss inte av någon skallångskedja i och med  att vi hade brist på folk. En skallgångskedja är annars en mycket effektiv teknik att använda sig av när man letar efter bortsprugna barn. I dem flesta fall hittar vi barnen snabbt efter att vi satt igång kedjan.
I dagens fall hade pojken inte gått så långt, men det händer att barnen kan knata ettpar kilometer utan problem. Så om ni ser ett ensamt barn gå längs strandkanten, tveka inte att uppmärksamma oss livräddare om detta.
Vi är alltid tacksamma för allmännhetens hjälp!

Jag vaknar upp till ljudet av ösregn. Tänker att det blir inte så många barn på simskolan idag, om ens några. Men efter frukosten vid nio börjar det klarna upp och jag trodde att det var allt regn för idag. Men icke, en kvart in på simskolans första grupp så börjar det igen. Regnet väller ner och det långa klädsimningen som var planerad för märkesgruppen fick avbrytas. Inte bara på grund av regnet utan även av dem förfärliga brännmaneterna som fick tag på ett par stackars barn idag. Märkesgruppen kunde hur som helst genomföra sin flytdel i märket magistern. Sedan var det tack för idag för deras del.

Nästkommande grupper klarade sig utan regnet, men oron över att det skulle återkomma höll flera barnfamiljer hemma. Så simskolan liknade mer privatträning än simskola. Barnen som kom var i alla fall glada över att vi kunde ägna dem så mycket uppmärksamhet.

Per

6:e juli 2008. En helt vanlig sommarsöndag för dem flesta. Dock inte för Livräddarna Tylösand. Invigningen av Det Nya Livräddartornet var anledningen.  Väntan är över, nu står det ståtliga tornet äntligen redo att ta sig an sin uppgift.

En oväntat stor folksamling hade tagit sig till Tylösands strandens södra spets för att beskåda invigningen av tornet. Som innehöll en övningsolycka där kommunstyrelsens ordförande Carl-Fredrik Graf fick känna på att bli "räddad"av dem alltid så härliga Tylösandslivräddarna. Allting gick väl och Carl-Fredrik kunde efter en kort återhämtning och diverse tal, bland annat av chefen för Livräddarskolan Leif Karlborg, förklara tornet invigt genom att hissa den klassiska gul-vita flaggan

Tornet som är en hel vetenskap i sig, finns det mycket att berätt om. Inom ett par dagar ska jag ha skaffat mig mer statistik och info så att jag kan förmedla den ut till er.

Jag startade bloggen idag och jag och datorer är inte världens bästa kombination så layoten är något jag kommer att få kämpa med liksom bilderna. Båda delarna ska jag som tur få hjälp av min "assistent" Håkan Emilsson. Värt att nämna är att jag och Håkan kör havsimskola i Tjuvahålan där han formellt är min assistent, något som smittat av sig även på våran fritid...

Vilken kanonidé att starta en livräddarblogg!
Att jag är den som ska skriva om Livräddarna Tylösands verksamhet gör inte saken sämre.
Min förhoppning är att kunna förmedla en så verklig bild som möjlig till allmänheten om hur vårat arbete fungerar på stranden och livräddarstationen.
Under tre veckor framåt kommer jag blogga daglingen och jag hoppas på många nöjda och glada läsare!

Vänligen Per Edelholm